Jag har hela tiden sagt att arbetslöshet är roligt. Det är det också, det står jag fast vid att jag sagt. Tyvärr är det ju så att man ibland, lite då och då, kommer in i stunder när livet känns…tråkigt, jävligt tråkigt. En sån “stund” har jag kommit in i nu (kl 2 en lördagskväll..). Jag känner mig så oerhört uttråkad på livet och dess förmåga att kunna ge allt eller inget. Mitt liv har aldrig gett mig saker på ett löpande band, utan varje gång det händer något (får något, blir sviken, förlorar något) har livet verkligen sett till att slå på stort!
Jag har alltid varit typen som ganska lätt blir uttråkad. Jag kan starta ett projekt för att sedan få en annan “ännu bättre idé” och inte avsluta mitt första, därför att min nya idé skulle bli mycket roligare. Just nu har jag blivit så otroligt uttråkad på livet att jag inte vet var jag ska bli av eller vad jag ska göra med dagarna. Man kan ju tycka att det där “du blir vad du gör det av” borde stämma in ganska bra på det mesta, och det gör det ju faktiskt också, men det blir väldigt svårt att göra något av något när inget finns till hands. Jag är inne på min 6e månad utan pengar (tackvare denna svåra förmåga att precisera sig, från olika sidor som tydligen ska hjälpa en genom dessa “svåra tider”) vilket leder till att jag kommer stöta på massor av problem nu när jag snart måste börja betala för att jag bor hemma, betala bensin till när jag fått körkort, räkningar och ovanpå allt det nalkas ju julen med ganska stora steg. Julmust och pepparkakor finns redan att handla i närmaste affär, hur ska jag få råd till julklappar för min kära familj?! Sen hade det ju varit kul också om jag kunde få köpa någon sak som jag gärna vill ha själv, även om jag kommer vänta med det. I dagens samhälle är det väldigt svårt att göra någon av något om man inte har – pengar. Jävligt hemskt att erkänna. En annan sak som gör mitt liv svårare är att jag inte fått något jobb än, har svårt till att få praktik och snart har jag inte min jobbcoach kvar. Det är väldigt skrämmande nu att i slutet av månaden kommer mitt “nästan” i “jag gör nästan inget på dagarna” förvandlas till ett “absolut” om jag inte får ett jobb eller praktik.
Det låter väldigt pessimistiskt att säga det men, mitt liv har hittills varit väldigt tråkigt att leva… Hoppas döden blir en större upplevelse.
Dock har det haft sina ljusa ögonblick med skratt och kärlek, de tackar jag för!
